Kämpa

Kan du inte ens försöka för min skull?
Det är hemskt. Jag tror ingen förstår hur det är, när ens bästa kompis inte orkar. När ens bästa kompis lider av något så fruktanskvärst hemskt, att den inte ens förstår det själv. Jag förstår inte, jag förstår ingenting. Hela tiden är det nya frågor, nya krav, nya motgångar. Och jag ska bara finnas där, bara finnas där att luta sig mot, att klaga med, att skälla med, bara vara där för att lyssna. Jag ska orkar hur mycket som helst, jag ska klara vad som helst, bara för min bästa kompis skull. Det är fel, vart tog mitt liv vägen? Det bara försvann, bort, långt bort, och kommer inte tillbaka förrens det här är över. Under tiden ska jag dela liv med en annan, kompisen är munnen, jag är örat. Det är fel, men samtidigt känns det som en nödvändighet. Någonting som kommer fattas om det försvinner. Det behövs nån mer, någon som förstår mig.

Ses

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0