Plötsligt så blev allting så uppenbart, så verkligt på något sätt. Det är skrämmande, men det kanske verkligen är så.
Allting bara sköljer över mig, och tårarna går inte att hejda, det är som en flod som forsar ner för kinderna och aldrig tar slut. Ögonen svider och är röda som körsbär. Hur mycket får man orka, innan allting tar slut?

---

Den här dagen började ganska bra iallafall, förutom att jag fått fruktansvärt ont i halsen. Jag är hes och det gör ont ibland  när jag sväljer. Och hosta är inte ens att tänka på, för det gör fruktansvärt ont!
Tanken är väl att jag och mamma ska in tll Västervik sen, och titta på balkorteshen (stavn?). Bellan, Johanna och Jossan tar ju studenten i år, så man måste ju se hur fina dom är!

Gårdagen ska jag inte gå in närmre på än att det inte blir nån valack från Stockholm iallafall.

Har även börjat köra ordentligt mycket bil nu! Har kört varje dag sen i tisdags. Idag har jag inte kört än, men förhoppningsvis får jag köra till mormor och morfar sen när vi ska fika där.

Hoppas även att det blir Gamleby imorrn, men det beror på vilken tid alla kan. Den här helgen visade sig inte passa så bra, så det kanske blir nästa helg istället. Om det inte blir imorgon vill säga. :)
Saknar min fina älskling iallafall, men jag har lovat att jag ska komma! För jag fick inte säga hejdå innan du åkte, och ett besök i ditt nya hem måste det bli! <3

Nu ska jag gå ut till mamma i trädgården och vara lite social, om inte photoshop snabbar på sig lite så jag kan fixa klart allas designer.

Ses