Finns inga ord.
Känner mig så fruktansvärt jävla patetisk som sitter och skriver det här på internet, men jag måste få ur mig det och det finns uppenbarligen bara en person att lita på, men jag kan inte ösa allt över Jossi.
Det blir privat iaf.
Så ni som känner att ni borde eller vill ha lösen, skriv en kommentar.
KLICKA HÄR FÖR ATT KOMMA TILL INLÄGGET
Nu ska jag sova, om jag kan.
Natti natti.
Svårt
Det där var svårt, riktigt svårt, men just nu känns det som att det är det ända rätta. Även om det komemr kännas helt fel sen. Men det får lösa sig då, just nu är det bara för mycket. Det var svårt, riktigt svårt.
Skillnaden på rätt och fel
Jag är frisk, det är rätt.
Du är sjuk, det är fel.
Varför känns det som att det är tvärtom?
Det kan inte stämma, det kan inte vara fel att vara frisk, eller?
Vem vet, kan någon tala om det för mig?
Men vad spelar det för roll, dte blir inte bättre för det.
Det tar kol på mig! Hur länge ska man behöva stå ut?
Jag behöver någon att prata med!
Mne dte är fel, det är bara du som får prata med någon, någon som förstår dig, jag får klara mig utan stöd.
Jo, visst.
Du är sjuk, det är fel.
Varför känns det som att det är tvärtom?
Det kan inte stämma, det kan inte vara fel att vara frisk, eller?
Vem vet, kan någon tala om det för mig?
Men vad spelar det för roll, dte blir inte bättre för det.
Det tar kol på mig! Hur länge ska man behöva stå ut?
Jag behöver någon att prata med!
Mne dte är fel, det är bara du som får prata med någon, någon som förstår dig, jag får klara mig utan stöd.
Jo, visst.
Kan du inte förstå?
Om du bara visste hur stolt jag var över dig när du berättade att du ätit lite godis.
OM DU BARA VISSTE
OM DU BARA VISSTE
Kämpa
Kan du inte ens försöka för min skull?
Det är hemskt. Jag tror ingen förstår hur det är, när ens bästa kompis inte orkar. När ens bästa kompis lider av något så fruktanskvärst hemskt, att den inte ens förstår det själv. Jag förstår inte, jag förstår ingenting. Hela tiden är det nya frågor, nya krav, nya motgångar. Och jag ska bara finnas där, bara finnas där att luta sig mot, att klaga med, att skälla med, bara vara där för att lyssna. Jag ska orkar hur mycket som helst, jag ska klara vad som helst, bara för min bästa kompis skull. Det är fel, vart tog mitt liv vägen? Det bara försvann, bort, långt bort, och kommer inte tillbaka förrens det här är över. Under tiden ska jag dela liv med en annan, kompisen är munnen, jag är örat. Det är fel, men samtidigt känns det som en nödvändighet. Någonting som kommer fattas om det försvinner. Det behövs nån mer, någon som förstår mig.
Ses
Det är hemskt. Jag tror ingen förstår hur det är, när ens bästa kompis inte orkar. När ens bästa kompis lider av något så fruktanskvärst hemskt, att den inte ens förstår det själv. Jag förstår inte, jag förstår ingenting. Hela tiden är det nya frågor, nya krav, nya motgångar. Och jag ska bara finnas där, bara finnas där att luta sig mot, att klaga med, att skälla med, bara vara där för att lyssna. Jag ska orkar hur mycket som helst, jag ska klara vad som helst, bara för min bästa kompis skull. Det är fel, vart tog mitt liv vägen? Det bara försvann, bort, långt bort, och kommer inte tillbaka förrens det här är över. Under tiden ska jag dela liv med en annan, kompisen är munnen, jag är örat. Det är fel, men samtidigt känns det som en nödvändighet. Någonting som kommer fattas om det försvinner. Det behövs nån mer, någon som förstår mig.
Ses
Hemska Plåga
Varför är det bara vissa som får leva som dom vill? Varför är det bara vissa som får som dom vill ha det?
De frågorna snurrar runt i huvudet på mig hela tiden. Jag vet inte riktigt vad jag ska tro längre. Det plågar mig, inombords. Ingen förstår ju, ingen förstår ju att det är jobbigt för mig med.
Jag vill inte att du ska ha det såhär, men det är inte någon annans fel att det blivit så. Jag försöker ju hjälpa, hela tiden! Men att få dig att ta till dig det är inte alltid så lätt. Samma visa hela tiden, så mycket varför? Så mycket frågor, så mycket krav. Det äter upp en inifrån. Och ingen fattar. Det går utför, fortare och fortare går det. Jag kan inte göra nått, jag kan inte hjälpa, ingenting! Jag får panik! Det känns som att alla kräver att jag ska ha svaret, när du inte har. Alla förväntar sig att jag ska veta när du inte vet. Hemska Plåga.
Ses
De frågorna snurrar runt i huvudet på mig hela tiden. Jag vet inte riktigt vad jag ska tro längre. Det plågar mig, inombords. Ingen förstår ju, ingen förstår ju att det är jobbigt för mig med.
Jag vill inte att du ska ha det såhär, men det är inte någon annans fel att det blivit så. Jag försöker ju hjälpa, hela tiden! Men att få dig att ta till dig det är inte alltid så lätt. Samma visa hela tiden, så mycket varför? Så mycket frågor, så mycket krav. Det äter upp en inifrån. Och ingen fattar. Det går utför, fortare och fortare går det. Jag kan inte göra nått, jag kan inte hjälpa, ingenting! Jag får panik! Det känns som att alla kräver att jag ska ha svaret, när du inte har. Alla förväntar sig att jag ska veta när du inte vet. Hemska Plåga.
Ses
